Historien om familjen Wadström

Eric Eriksson och Carl Wadström

Historien om familjen Wadström tar sin början i torpet Wadet i Tingstad socken beläget på Vikbolandet strax utanför Norrköping. Här föddes år 1795 torparsonen Eric Eriksson som 28 år gammal flyttade till staden och fick tjänst som timmerman hos byggmästare Hagelin. Före flytten till Norrköping ändrade Eric efternamn till Wadström.

Under loppet av två år blev Eric änkling två gånger. År 1828 förlorade han första hustrun Christina Maria Håkansdotter och år 1830 andra hustrun Maja Lisa Larsdotter. År 1832 gifte han sig med Helena Andersdotter Eklöf och paret bosatte sig på Östra Plankgatan, en nu försvunnen gata som gick snett genom nuvarande kvarteret Triangeln. Paret Wadström fick fyra barn. Den yngste i barnaskaran, sonen Carl född år 1840, blev så småningom tygvävare i den snabbt växande textilindustrin i Norrköping. Mot slutet av sitt yrkesverksamma liv titulerades han vävmästare.

Carl Wadström gifte sig med Sofia Persdotter och fick ett barn, Arthur Konstantin, född år 1875. Familjen bodde i en lägenhet på Trädgårdsgatan, ett stycke från som idag utgör Östra Promenaden. Carl gick bort samma år som Stig Wadström föddes, år 1929.

Arthur Wadström

Som de allra flesta barn vid den här tiden började Arthur arbeta i ung ålder och, liksom andra, gick han i sin fars fotspår. För Arthurs del innebar det ett arbete som tygvävare.


När Arthur var 18 år gammal gavs han möjlighet att gå en ettårig utbildning på den relativt nystartade Lennings vävskola i Norrköping. Undervisningen omfattade flera ämnen, där de flesta handlade om alla tänkbara vävmoment. Men eleverna undervisades även i maskinteknik och hur man byggde upp en vävfabrik. Som en av skolans absolut bästa elever belönades Arthur med ett premium bestående av en bok och ett penningbelopp på tio kronor.

Efter examen fick Arthur en lärlingsplats på Drags yllefabrik och några år senare var han tillbaka på Lennings vävskola, nu som biträdande lärare. Vid avslutningen år 1898 avtackades han för sina insatser och tilldelades ett stipendium för studier i Tyskland. Efter hemkomsten till Norrköping två år senare fick han tjänst som verkmästare vid en av stadens främsta yllefabriker, Gamlabro. Vid den här tiden var Norrköping textilstaden framför alla andra i Sverige och tillgodosåg en stor del av landets textilbehov.

Wadström och Indebetou

År 1907 startade 32-årige Arthur och den två år yngre Axel Indebetou yllefabriken Wadström & Indebetou. Fabrikslokalen låg i hörnhuset Vattengatan-Luntgatan. Fabriken började i liten skala, med endast åtta vävstolar. Trots den blygsamma starten blev företaget snabbt framgångsrikt. Samarbetet mellan kompanjonerna fungerade bra och var fruktbärande, med en uppdelning där Wadström skötte den praktiska verksamheten i fabriken och Indebetou som företagets disponent tog hand om ekonomi och kundkontakter.


Huvudprodukten för den nystartade klädesfabriken blev ett mörkblått ylletyg, som fick namnet Kroncheviot och som var efterfrågat till kostymer, uniformer med mera. Stockholms segelsällskap var en stor kund med egen etikett. Företagets varumärken var förutom Kroncheviot, S.S.S.-cheviot, Krondiagonal och Berbercord. Några större satsningar på förnyelse eller utökning av sortimentet gjordes inte under kommande år bortsett från tillverkning av ett gabardintyg för kappor av hög kvalitet.

Under åren som följde växte verksamheten i snabb takt. Från en omsättning på ca 150 000 kr år 1910 ökade omsättningen till ca två miljoner år 1935. Vävstolarnas antal liksom antalet anställda växte. Fabriken byggdes om och till, men låg kvar på den ursprungliga platsen. Ett färgeri tillkom så småningom. År 1935 hade fabriken omkring 200 anställda.


År 1941 lämnade Axel Indebetou företaget och två år senare ombildades företaget till aktiebolag, med Arthur Wadström som styrelseledamot och direktör. År 1947 såldes firman till textilfabrikör Max Hellman. Under sina sista femton år i livet förvaltade Arthur sitt stora kapital genom fastighetsaffärer i Norrköping och aktiehandel. Han hade även ett stort konstintresse och var känd bland konsthandlare i Stockholm.


Den större delen av sitt liv var Arthur bosatt i närheten av den miljö där hans far och farfar hade bott och där han själv hade vuxit upp. Under de första decennierna som fabrikör hade han en lägenhet på Generalsgatan nära hörnet till Repslagaregatan.